Vet nog vad det beror på å då känns det ännu mera elakt av mig att ens känna som jag gör för det är inte så att jag inte tycker han är värd att få vara lycklig å jag tror verkligen att det är rätt tjej som kommit in i hans liv, visserligen bara träffat henne 1 gång men en väldigt lättsam å enkel tjej å det gillar jag.
Men det gör ju inte mig lyckligare å mindre ensam utan tvärtom så känns det jobbigt att veta att dom ska bygga sin framtid ihop å vara en familj den familjen som inte vi lyckades klara att vara.
Missförstå mig inte jag är otroligt glad att sonen i stort sett "adopterat" sin pappas flickvän å att han gillar henne, skulle vara fruktansvärt om han inte ville åka dit.
Men det skär i alla fall i hjärtat när man hör om alla planer om hur dom ska kunna spara pengar eller bygga om där hemma.. vill också ha nån å planera mitt liv med just nu känns det bara som att vänta...PÅ VADÅ!!! är ju frågan...
Sen vet jag att om jag inte vore så förbannat feg så skulle det kanske vara enklare, men när jag väl får tillfället så vet jag ju inte vad jag ska säga i alla fall, kan ju inte tala om vädret i all oändlighet vore enklare om "han" kunde läsa tankar ;)
Vill bara att det ska få vara enkelt nån gång börjar tröttna rejält på att stånga huvudet i väggen.
Alltid är det nått man ska oroa sig över sjuka släktingar eller olycklig kärlek eller hur jag ska lyckas spara ihop pengar till avloppet som jag måste koppla på den här året speciellt när elräkningen varit på 6000:- dom 2 sista månaderna ja just nu kan jag hålla mig för skratt :(
Nä nu är det slut på självömkan nu ska jag rycka upp mig å ta ett lååångt bad, laga lite mat å läsa lite i min bok innan det är dax å jobba natt, tur jag har mitt jobb å mina härliga arbetskompisar där finns det alltid nån som kan få en på bättre humör.
Kraaam Ullis
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar