Den där kärleken

Det är så det känns, som att hjärtat svärmar över, svärmar över av kärlek värme å ömhet, trodde väl aldrig i min vildaste fantasi att jag skulle känna så..
Börjar nästan tro att jag till och med är romantisk, allt som andra kära gjort förr å jag bara rynkat på näsan åt och tyckt varit larvigt nu gör jag ju samma saker själv...haha
Svårt att förklara hur det känns men att plötsligt bara känna sån saknad för att man inte är på samma plats eller lyckan när "han" bara är ett stort leende å kryper intill å viskar hur mycket han älskar mig.
Att han kan tycka om mig som jag är, att han med sitt ömma sätt kan få mig att tro på hans ord att han verkligen älskar mig. Det där som är så svårt att själv göra att tycka att man duger som man är....
Att jag förhoppningsvis kan vara lika öppen å varm som han, att han verkligen förstår att det finns ingen finare man i hela världen att jag hittat han mannen i mitt liv♥
Hur kunde jag fånga den finaste av dom alla, snäll generös å otroligt kärleksfull han som definitivt gör mig till en bättre människa som jag fortfarande efter (snart 1 år) blir lika glad när jag vaknar å ser in i dom underbaraste blåa ögonen.
 Larvigt kan tyckas men va sjutton kärlek är underbart!!